En orienteringskarta är mycket mer detaljerad än en vanlig karta. Den visar inte bara stigar och sjöar utan också hur lätt det är att ta sig fram, stora stenar, gropar och små höjder. När du förstår färgerna läser du terrängen som en bok.
Fakta i korthet
- Vanliga skalor är 1:15 000 och 1:10 000 i skog och 1:4 000 för sprint i stadsmiljö.
- Höjdkurvorna har oftast 5 meters ekvidistans i skog och 2–2,5 meter på sprintkartor.
- Nordlinjerna på en orienteringskarta pekar mot magnetisk nord, så du kan använda kompassen direkt utan att räkna med missvisning.
Färgerna och vad de betyder
| Färg | Visar | I praktiken |
|---|---|---|
| Vit | Skog som är lätt att ta sig fram i | Här kan du springa eller gå i normal fart. |
| Grön | Tät vegetation | Ju mörkare grön, desto svårare att ta sig fram. Mörkgrönt är ofta nästan ogenomträngligt. |
| Gul | Öppen mark | Ängar, hyggen och åkrar. Ljusgult kan vara öppen mark med spridda träd. |
| Blå | Vatten och våtmark | Sjöar, bäckar, diken och myrar. Streckad blå är myr. |
| Brun | Höjder och terrängformer | Höjdkurvor, gropar, jordbranter och små kullar. |
| Svart | Sten, klippor och det människan byggt | Stigar, vägar, stenar, stup, byggnader och staket. |
| Lila | Banan | Start, kontroller, mål och förbjudna områden. |
Höjdkurvor utan krångel
En höjdkurva är en linje som binder ihop punkter på samma höjd. Avståndet i höjd mellan två kurvor kallas ekvidistans. Ligger kurvorna tätt är det brant, ligger de glest är det flackt. En sluten ring är en höjd eller en grop. Små streck på kurvan, så kallade lutningsstreck, pekar nedåt och hjälper dig att avgöra vilket.
Ett bra sätt att träna är att stanna vid en tydlig höjd och jämföra med kartan. Var kommer kurvorna tätt? Var är det flackt? Efter några gånger börjar du se terrängen framför dig när du tittar på kartan.
Skala och avstånd
Skalan anger hur mycket verkligheten är förminskad. På en karta i 1:10 000 är en centimeter 100 meter i terrängen. På 1:15 000 är samma centimeter 150 meter. Många orienterare räknar dubbelsteg för att veta hur långt de har gått, särskilt på sträckor utan tydliga ledstänger.
Från karta till terräng
Mät sträckan på kartan med kompassens linjal och se hur långt det är i verkligheten, och hur många dubbelsteg det blir.
Kontrollbeskrivningen
Till varje bana hör en kontrollbeskrivning som berättar exakt var skärmen sitter, till exempel ”stenens norra sida” eller ”gropens botten”. På motionsbanor står den ofta i klartext. På tävlingar används internationella symboler som är desamma i hela världen. En symbolförklaring finns på de flesta orienteringsklubbars webbplatser och ofta på själva kartan.
Nästa steg: lär dig att ta ut en riktning med kompassen.